Det historiska jordbruket

Jordbruket i äldre tider

I äldre tid var odlingsarealen troligen som störst under 1800-talet. Utom spannmål odlades då potatis i stor omfattning, framför allt till gårdens bränneri. Från 1860-talet kom verksamheten i stället att koncentreras på mjölkproduktion. Kring sekelskiftet 1900 gick Krapperup i spetsen för mekanisering och införandet av ny teknik i jordbruket och godset satsade på en allsidig spannmålsproduktion.

Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen tog över ägandet 1967, men jordbruket var utarrenderat fram till 1973, då stiftelsen även övertog driften av godset.

Lantbrukets utveckling 1967-2017

Under stiftelsens första år, fram till 1972, arrenderade friherre Gustaf Gyllenstierna huvudgården Krapperup. Arealen utgjorde 390 hektar åker och 58 hektar betesmark. Odlingen bestod av höstraps, höstvete, korn och potatis. Skördarna var låga på grund av åkermarkens kvalitet och en årlig återkommande besvärlig torka. Stiftelsen övriga åkermark på 550 hektar var utarrenderad. Under denna tid fanns även en smågrisproduktion med 200 suggor och en mindre besättning köttdjur samt en uppfödning av fasaner och en äggproduktion med 8000 värphöns.

1973 övertog stiftelsen driften av godset. Ett stall för 270 gödsvin byggdes. Fasanuppfödningen och äggproduktionen upphörde, medan köttdjursbesättningen utökades till 110 djur. Skördarna var fortsatt svaga. Potatisodlingen upphörde och man beslutade att projektera en bevattningsdamm.

Bevattningsdammen anlades 1979 genom att man grävde ut och förstorade en redan befintlig, 3 hektar stor sjö. Skördarna förblev trots detta fortsatt svaga och utredningar av Sveriges Lantarbetsgivareförbund (SLA) visade en negativ förräntning. Styrelsen oroade sig för lantbruket och beslöt 1980 att låta Lantbruksnämnden göra en utredning som resulterade i ett förslag för hur resultatet skulle kunna förbättras. Förslaget omfattade fyra punkter:

1. Arrendera ut jordbruket
2. Minska driftslednings- och kontorskostnader
3. Avsluta köttproduktionen
4. Modernisera svinproduktionen och spannmålstorken

Förslaget som stod överst på listan kom inte till stånd. Skälet var att styrelsen först ville utvärdera effekten av bevattningsdammen. Övriga förslag åtgärdades och jordbruket visade från 1980 positiva resultat med något ökande skördar, framför allt potatisodlingen som startat igen. I mitten av 1980-talet hade man även en lukrativ odling av dill och spenat, och ett nytt stall för 150 suggor byggdes.

År 1992 hade arealen ökat till 480 hektar genom indragning av arrendegårdar. Odlingen bestod som tidigare av huvudsakligen spannmål och höstraps samt mindre areal av sockerbetor, spenat, dill och konservärtor. Under några år odlades även fodermajs. I samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet på Alnarp gjorde en omfattande utredning om övergång till ekologisk odling. Ekonomin bedömdes dock alltför osäker och någon omläggning kom inte till stånd.

Den totala arealen ökade kring sekelskiftet 2000 till 768 hektar, när arrendegårdarna Höghult, Lunnabjär och Fjälastorp drogs in. År 2004 var godsets odlingsareal 935,5 hektar. Jordbruksmarken karakteriseras av ganska lerfattiga jordar, som består av grus och sand med ett tunt matjordslager. 38 skiften avgränsas av odlingshinder i form av stengärden, vilka inte får avlägsnas av miljöskäl och försvårar en rationell drift av marken.

År 2005 ändrades jordbearbetningen till så kallad mullsådd. Det innebär att den kostsamma plöjningen ersattes med effektiva redskap som medförde färre överfarter på marken och kraftig reducerade kostnader.

Som framgår av redogörelsen är jordbruket på Krapperup lågt avkastande, framför allt på grund av varierande kvalitet på jordarna och en besvärande torka. För att kunna nå ett positivt resultat har det därför varit viktigt att ha fokus på låga kostnader.

(Sammandrag ur ”Lantbrukets utveckling på Krapperup 1967-2017” av Jörgen Ehrensvärd, i boken ”Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen 50 år 1967-2017”.)