Parken 1860

I ”Lustgården” 1922 skrev Axel Gyllenstierna en artikel om Krapperups park och trädgård. Författarens farfar, friherre Nils Christoffer Gyllenstierna till Frösåker, ärvde och slog sig på allvar ner på Krapperup 1841. Under de år han bodde på Krapperup blev trädgården och parken betydligt utvidgade och ordnade.

Christoffer hitförde och lär plantera en mängd in- och utländska träd och buskar: äkta kastanjer, valnötsträd, tulpanträd, åtskilliga arter ek, Taxus mm. Trädgården och parkens utseende vid hans död 1865 utvisar en kartskiss utformad av Axel Gyllenstierna.

”Jag vill nu lämna en skildring av, hur jag minnes Krapperups trädgård på slutet av 1860-talet, då ej så känd och besökt som nu, icke stilren, men både vacker, rik och idyllisk samt efter den tidens smak ganska välordnad. Runt borgen löper en smal s. k. parterr, kantad med en klippt liguster-häck. Här växer mot husväggen spaljerträd; åt söder blå vindruvor, fikon och ett svart mullbärsträd, vilka alla ännu äro i full livskraft och under gynnsamma somrar burit gog frukt: åt väster en ståtlig rad aprikosträd, som nu skattat åt förgängelsen. På ömse sidor om stenbron på yttre borggården en rad gamla lindar, vilkas grenar hängde långt ut över kanalens vatten, framför stallflyglarnas gamla popplar (nu döda). Mitt på gården en rund, med liguster-häck kantad gräsplan och på denna en solvisare. Söder om kanalen ligger trädgården, skyddad mot öster av en hög stenmur, åt väster och delvis åt söder innesluten av en vacker gammal avenboks-häck. Längs kanalens tvenne sidor och längs stenmuren löpte en lång, i fyrkanter och rektanglar delad blomsterrabatt. Denna bar en rikedom av gammaldags rosor, moss- och provinsrosor n .f., vita liljor, stockrosor, Digitalisoch andra perenner, mellan vilka sommartiden frodades lövkojor, reseda, Eschscholizia m. m. Gräsplanerna voro i s. k. engelsk stil, genomskurna av slingrande gångar och bevuxna med präktiga bigarrå- och körsbärsträd, grupper av blommande buskar: schersmin, syrén, Lonicera, Weigelia, Spirea samt ett och annat vitblommande rosenträd. Söder om häcken låg bänkgården, inhägnad av en rad ovanliga ståtliga äkta kanstanjer. Därbredvid åt muren trädgårdshuset med bostad åt trädgårdsmästaren m. fl. och ett s. k. orangeri. Här ligger dammen, från vilken en bäck i en dalklyfta sökte sig väg ned i parken; förbi denna ledde en väg fram till en utsiktsplats, kantad med en halvrund häck av pimpinellrosor, flankerad av 2 gamla skeppskanoner, från vilka man över ett gammalt s. k. »fruktaland» på backsluttningen hade en hänförande utsikt över Sundet mot Danska landet.

Vi återgå till trädgården. I sydvästra hörnet på sluttningen mot parken låg även ett »fruktaland» med många goda äpple- och päronträd samt några vita mullbärsträd, nästan överskuggade av några mycket höga gamla acacieträd; där bredvid nedanför häcken åt väster hallonlandet, där hallon, röda och gula, stora och söta, trivdes så väl. Väster om borgen på platån även en s. k. engelsk anläggning med blommande buskar, valnötsträd, Taxus, buxbom m. m. Från mitten sköt ut en liten konstgjord kulle, som senare blev jämnad, då husets damer ansågo den vara en obehaglig samlingsplats för snokar. En spiralformig, liguster-häck-kantad gång ledde upp till dess topp, varifrån man kunde se havets blånande vatten. Ur ett buskage vid ena sidan sköt upp ett högt tulpanträd (Liriodendron), av många den tiden beundrat. På mittelplanen flera blomstergrupper för georginer, lövkojor, verbenor, Aster m. m.

Det var verkligen tjusande vackert, då alla dessa körsbärs- och äppelträd, alla dessa buskar stodo i sin rikaste blomsterskrud, särskilt i månskensafton, då näktergalar i mängd tävlade i sångkonst.

Norr om borgen ligger »Norra Trädgård», indelad i fyrkantiga kvarter. De närmaste 6 utgjorde, beplantade med sparris, kronärtskockor, bärbuskar, fruktträd, däribland kvittenpäron, den antagligen flerhundraåriga kvarlevan av krydd- och fruktträdgården på 1600-talet: där växer även den gamla buxboms-häcken. De skildes från den nyare delen av en rad höga askar och almar, troligen uppvuxna ur den gamla häcken. De 4 nya, stora kvarteren för grönsaker voro kantade med härliga krusbärsbuskar – utan mjöldagg – och rikbärande plommonträd av de gamla goda sorterna. En del av dessa – runda, söta, gula – bära ännu frukt.

Nedanför trädgården bredde sig parken, genom en väg på 10 minuter förde till havet. Den var glesare då än nu, och om vårarna frodades där Golanthus, Lencojum, blå, gula och vita anemoner i mängd. I närheten av ett springvatten växte och lever ännu »tvillingalen», två mäktiga, höga alar, sammanvuxna som de Siamesiska Tvillingarna, under sista tiden omsorgsfullt plomberade. Längs en väg i parken växte några synnerligen vackra ekar av olika slag, Quercus castaneifólia (varför planteras detta prydliga träd ej mera hos oss?), velutina m. fl.

Så ungefär tedde sig park och trädgård på den tiden. Den var väl ej så konstnärligt anlagd, ej så stilren, så putsad som nyare tiders, men den skänkte en känsla av trevnad, idyll och harmoni och rika håvor av frukt och blomster.”

(Ur ”Krapperups park och trädgård”av Axel Gyllenstierna, i årsskriften ”Lustgården” 1922.)

 

Instagram

Vi använder cookies för att ge statistik som hjälper oss att ge dig den bästa upplevelsen av vår webbplats. Du kan läsa mer eller stänga av dem om du föredrar det. Genom att fortsätta använda webbplatsen utan att ändra inställningar godkänner du användningen av cookies. Läs mer »